resantillhjalpen

Nu kommer det bli väldigt mycket text här, för idag har det hänt så mycket och det finns så mycket att skriva om, vi vet att vi kommer missa något som vi vill förmedla.
Det kommer finnas mycket bilder och även mycket videoklipp pågrund av att vi inte fotade lika mycket idag.
Vi satsade mer på filmningen idag eftersom det är så vi ska redovisa vårt projekt.
Det ena videoklippet är tillägnat till Leklådan!

Det började med att det blev en stressig morgon pågrund av dålig sömn inatt för oss alla.
Stressade satte vi oss i en tukk tukk med leksaker i en resväska för att ta oss tillbaka till barnen i ett område.
När vi kom dit möttes vi igen av glada barn som hälsade oss välkomna genom att rusa fram och med glädje hälsa oss välkomna genom att säga"hello" på världens gladaste sett.
Stressen släppte direkt och känslan av kärlek till barnen blev starkare, och jag kan säga redan nu att efter ha spenderat en hel dag med dom så älskar vi dom, vi vill tillbaka på en gång!!

Efter vi hälsat på alla barnen vid vägen så gick vi till det första huset som vi skulle besöka.
Där bodde en familj, mamma och pappa med två barn, en flicka och en pojke.





Efter vi besökt dom för att se hur dom bodde och att dom fått paket så gick vi vidare till nästa hus.
Där bodde en pojke med sin mamma, pappa och storebror.
Till den lilla pojken som bodde där var den första killen som vi gav lego till, han blev jätte glad och sa thank you flera gånger med ett gulligt léende på läpparna.



När vi var klara här begav vi oss till ett större hus, då vi täntke "Men dom här har det ju faktiskt bra, dom bor ju i ett större hus än dom andra" Men när vi kom dit fick vi reda på att det bor 4 familjer där med barnen, sammanlagt var de 18 personer som levde på denna yta.
Så där lämnade vi en flera leksaker, och dom blev så glada! 
Vi hade två dockor med oss, så här lämnade vi en docka och det blev stor uppståndelse mellan flickorna om denna. Men det är som det är hemma, får den ena leksaken så börjar den andra gråta, alla vill ta del.
De fick så många andra leksaker, så den som inte fick dockan fick en annan leksak!









Efter detta gick vi till ett annat hus i högt gräs på en liten stig, och då menar vi inte en stig som finns i våra skogar utan en stig smal som en orm.
Där kom vi till ett hus, inne i själva huset var det en säng som nästan täckte hela huset, sängen var mindre än en 1.80 säng, där det bodde en familj, en mamma och en pappa & två syskon, tjej och kille.
Här gav vi killen och tjejen lego!



Vi gick tillbaka stigen vidare till andra hus, där vi delade ut leksaker.
Vid ett husen befann sig väldigt många barn, plus dom som följt efter oss hela vägen, där delade vi ut dom små gummifigurerna som blev en väldigt stor hitt bland barnen!

Detta har varit en helt otrolig dag, barnen sprudlar av glädje i vår närvaro.
De vill hålla oss i handen, dom följer efter oss vart vi än går, dom plockar blommor och dekorerar i vårt hår.
När dom är så glada blir vi väldigt rörda, det är kul att se att barnen och familjerna kan bli så glada för det vi gör, och att en del av oss bara är där och hälsar på betyder så mycket för dom.
De vet att någon där ute i världen verkligen bryr sig.
Det är speciellt kul när man ser en del äldre människor kolla på en och ler med stora léenden som om de aldrig sätt en vit människa förut (vilket vissa av dom aldrig har)

En liten sammanfattning av hela dagen i korta ord: Världens bästa dag hittils, ett stort minne för livet och djupa spår i våra hjärtan, aldrig kommer vi glömma denna dag!










Barnen på bilden bodde med sin farmor som tog hand om dom,
deras föräldrar jobbade i Pnhom Phen och kom hem var fjärde månad för att hälsa på dom.
Leksakerna på bilden är leksaker från leklådan, som övriga leksaker.


På bilden här är deras säng dom sov i.
En matta utrullad på golvet.


Köket som dom lagade mat i! Man kan inte tänka sig att detta är deras kök,
det är utomhus, lortigt utan en spis.
Jämför det mot vårt kök här hemma i Sverige!




Killen på bilden var han som fick den första leksaken, han hade byggt ihop
den och sen sprungit och letat efter oss för att visa den.









Minns ni henne? Det är flickan som inte hade några föräldrar.
Jag och Linnea sparade vår andra docka till henne, vi kände från första
början att det var till henne vi ville ge dockan!


När vi kom till ett hem klättrade dom upp i ett träd och kastade ner kokosnötter
som dom hackade i och sedan bjöd oss på.
Det var riktigt kul, Evelina hade aldrig druckit kokosmjölk förut det var en upplevelse tyckte hon!


Den här killen gick och höll Evelina i lillfingret nästan hela tiden,
han var riktigt söt och ville inte släppa taget!













Här nedanför tackar barnen lekådan för leksakerna,
dom säger "Tack Leklådan"


Gud vilket inlägg! det blev mer än vad vi trodde haha,
men hoppas ni orkade läsa allt för det är så mycket kul vi vill dela med oss av!!!
Nu är det dags att krypa till sängs här.

PS. Evelina räknade Linneas myggbett på vänstra benet och kom upp till hundra
och gav därefter upp att räkna mer på det benet. På vänstra gav hon upp vid 60, vi tror det
rör sig runt 200 myggbett.
Evelina har cirka 10 och det är mycket, men 200, ni kan ju bara tänka er
klådan!