resantillhjalpen

Herregud vilken dag, den har varit helt underbar men väldigt känslosam.
Det började med att vi tog en tukk tukk till stället där barnen bor och det vi möttes av var barn som skrek hello och sprang emot oss och helt plötsligt var vi omringade, vilken känsla!
Sedan presenterade Britt oss för alla barn och föräldrar, vilka vi var och vad vi gjorde där.
Sen började det vi längtat efter, att ge dom våra kläder och tandborstar.

Det var inte alls som vi trott, våra planer var att alla barn skulle få kläder, att de skulle ställa sig på en rad och att vi skulle ge dom käder.
Men istället blev vi omringade igen och dom ryckte och slet i kläderna och alla ville ha, då förstår man hur fattiga dom är när de sliter i ett par begagnade kalsonger.
Vi fick reda på att en tjej som bara bar en lortig, sliten och alldeles för stor t-shirt inte hade några föräldrar och att hon bara hade fått två klädesplagg, så när vi tänkte ta från väskan var kläderna slut.
Så vi blev väldigt ledsna att hon inte fick mer kläder.
Nu hade det även lugnat ner sig och barnen hade börjat spritt ut sig.
Sen öppnar vi en bortglömd väska där det fanns ännu mer kläder och barnen var där på 1 sekund.
Men jag och linnea hann och ta några få plagg till att ge tjejen.
När vi sen skulle leta efter henne var hon borta, men vi gav inte upp och tillslut följde en från byn med oss och letade efter henne som vi efter en stund hittade.
Men när vi letade efter henne fick vi gå in mer i området där dom bor, och oj, vi har aldrig varit med om ett sådant fattigt ställe.
Det är pinnar som håller upp en presenning som tak, det var hemskt att se. (ögonen fylldes av tårar)

När vi sen tillslut hittade tjejen vi letat efter såg vi att hon bodde väldigt fattigt tillsammans med sin gamla gamla farfar. Vi gav henne kläderna och kunde inte låta bli att skänka dom en slant till att köpa mat för. Vi gav dom 10 dollar vilket är otroligt mycket för dom här nere (en normal måltid här kostar 3 dollar, turistpris) och 20 dollar är i snitt en månadslön för en Khemer.

När vi kom tillbaka till dom andra pratade vi lite med barnen sedan tog vi tukk tukken tillbaka till hotellet.

På kvällen efter vi ätit mat mötte vi två tjejer som sålde jätte fina armband, men vi tvekade på att köpa eftersom det sägs att om man köper så vet föräldrarna att det funkar och då får barnen sluta skolan och börja sälja sånt istället.
Men efter vi pratat med dom en stund så fick vi fram att pengarna går till deras skolgång och då köpte alla ett varsitt.
En av tjejerna hade inga skor för dom hade gått sönder och hon hade inga andra, så linnea och jag tog tillfället i akt och gick till ett hotell och köpte skor till flickan, det är ju sånt vi är här för!
Dom varnade även oss att vi måste vara försiktiga när vi går ute, det finns tydligen många som rånar människor, dom sa att dom gillade oss så mycket så dom ville inte att det skulle hända oss något, så det var väldigt gulligt av dom att varna oss för vi har väl inte ritktigt tänkt i dom banorna.
Men sen rör vi oss på såna ställen där det är mycket folk så där vågar de inte göra något vilken är bra!

Mycket text
Och nu kommer massvis med bilder om allt jag pratat om!




Den här tjej såg oss när vi satt i tukk tukken och verkade helt fascinerad över att se oss, så hon stannade och vinkade till oss och log jätte mycket!


Det är ju helt otroligt hur människor åker på mopeder, en hel familj på en moped!












Här ser ni tjejen som inte hade några föräldrar (hon i kort hår och en stor orange tröja på sig)
Vi trodde först att hon var en pojke pågrund av hennes rakade hår och tröjan, men hon är en flicka.


Här är dom barnen som Britt och folk hon känner har som fadderbarn.
(Det fattas även några)








på bilden här ser ni hur omringad man är när vi satt ner på golvet med kläderna som dom bara ryckte åt sig för att få! Filmklipp kommer!


Här är vi ute och letar efter flickan då vi hamnade hos några och pratade,
så på bilden här ser ni lite hur huset ser ut, som dom levde i!






Tjejen på bilden bådde i det jätte fattiga huset och hade fel på benen så hon kunde inte gå.


Här ser ni tjejen som inte har några föräldrar!
Hon har stolt tagit på sig sin nya fina tröja i en mer passande storlek.


Här är hennes farfar som står i bakgrunden som tar hand om flickan! 

Nu är klockan 20 över 1 här på natten.
Det har varit en riktigt händelserik dag och vi ser allt med andra ögon!
Vi ska uppskatta allt vi har hemma i Sverige, för jämfört med oss så
har dom ingenting.
Man måste åka ner och se det med egna ögon för att förstå! (som fortfarande är svårt)
Nu är vi trötta och ska sova, godnatt alla där hemma i Sverige!
KRAMAR!!